Fotograferat med färg och pensel
Med fotografisk saklighet baklänges ut ur oljemåleriet. Thomas Zornat experimenterar med sina egna former.
Hur många färger krävs det för att i en oljemålning återge naturens rikedom eller den moderna stadens sömnlöshet? Det finns konstnärer som skulle behöva en omfattande palett. Thomas Zornat tillhör inte dem. För honom räcker det uppenbarligen med två färger åt gången, och ibland bara med en i olika schatteringar. Som om vi betraktade världen med färgade glasögon.
"Tänk på hur en målare skulle framställa det som ses genom ett rödfärgat glas. Resultatet är ju en komplicerad ytbild. Dvs. bilden kommer att innehålla en mängd schatteringar av rött och andra färger. Och på ett analogt vis om man ser genom ett blått glas."
Så funderar Ludwig Wittgenstein i sina Anmärkningar om färger. Dessa ord skulle kunna stå som rubrik för Zornats oljor som just nu visas på Galerie Oijens. Målningarna är inte särskilt stora i formatet. De två återkommande motiven är en skogsdunge eller en storstadsvy. Göteborgare känner lätt igen sig. Icke-göteborgare gör det också - Svenska Mässans fasad lyser klart med sitt neon som ett stadens varumärke. Med sin tydlighet skulle bilderna kunna göra anspråk på att vara en projektskiss för ett arkitektkontor. Och i skogsdungarna känner vi igen oss alla - det är en plats överallt och ingenstans.
Enformigt? Inte ett dugg! För överraskningen ligger i själva utförandet. Zornat lyckas på ett säreget sätt måla sig baklänges ut ur måleriet och med oljefärger och penslar skapa fotografiska effekter. Inte alls som på ett färdigframkallat fotografi, utan som om man i ett mörkrum skulle kunna följa processen när motivet successivt växer fram i det rödaktiga, gröna eller orangegula ljuset. Och nej, det är inte ett måleri i kris heller, tvärtom, ett måleri som är som intressantast när det experimenterar med sina formler. Penseldragen är korta och exakta. Detta påminner mycket om den pointillistiska tekniken, där formerna skapas av punkter. Småfärgfläckar lurar ögat att uppfatta volymer. Färgskikten skapar en finkornig relief på bildytan, och det är där fotografiets illusion ger vika för oljemåleriets alkemi. Den tjocka oljefärgen blir stundtals överraskande transparent när den gestaltar dimmor och skuggor och ger ett perspektivisktiskt djup i bilderna. I en röd lund med en brant sluttning är träden röda, marken röd och dimman röd. Och överraskande nog - det fungerar bildmässigt.
Frågan är hur många olika "färgfilter" som kan prövas innan denna måleriska formel skulle kännas förbrukad. Men verken på Oijens är tillräckligt många för att man skulle övertygas om hållbarheten i konstnärens måleriska koncept, och tillräckligt få för att man inte ska tröttna.
Thomas Zornat
Galerie Oijens
Visas t o m 14/11
Joanna Persman
