Konsten

Vad konstnären har i kikaren                                                 Thomas Zornat på Galleri Argo

Galleri Argo, Stockholm: Thomas Zornat (29/10-20/11)

Thomas Zornats förra utställning på Galleri Argo bestod till stora delar av ett naturmåleri av ”negativkaraktär”, där motivet fokuserats genom en cirkelform påminnande om det kikarsikte fritidsjägaren Zornat har är bekant med. Genom konstnärens kikarsikte antar naturen en kraftigt reducerad skepnad, blir ett slags avtryck av iakttagarens eget medvetande exakt i det ögonblick omvärlden studeras detalj för detalj. Zornat tillhör med andra ord inte de konstnärer som följer i traditionella spår, och klär naturen i symboliska paltor. Hans natur är något som man skapar en individuell relation till, inte en projektionsyta för kulturhistoriska referenser. Det bildrum han arbetar med är inte hela världen, utan en avsiktligt mycket snäv verklighet som skall krympa perspektivet för att därmed öka betraktarens koncentration på väsentligheterna och skala bort distraktionsmomenten.

I sin nya utställning har Zornat bevarat vissa aspekter av det tidigare måleri han visade upp, men denna gång går det inte att hålla omvärlden utanför. Den ensamme skogskarlens meditation över naturfragmenten som hans optiska instrument förmedlar är numera en omöjlighet. Det oroande morrandet från världen bortom skogsbrynet tar sig in mellan trädstammarna och gör stämningen mer ambivalent och oroande. De motiv vi upplever brottstycken av ser på ett plan vardagligt enkla ut, bilder som hämtats ur det kontinuerliga nyhetsflödet men som fördenskull inte har något att göra med löpsedlarnas topprubriker. Zornat har i stället sökt sig till motiv och situationer som bär alldaglighetens prägel samtidigt som de omisskänneligt kommunicerar förnimmelsen av en förestående – eller kanske redan inträffad – katastrof. Framför allt är det efterdyningarna han varsamt följer, saknaden och frågorna som blir kvar när de logiska momenten i ett våldsamt skeende förklarats och lagts till handlingarna.

Zornat har fångat människor på plats i utkanten av en skog, iförda västar av det slag som medlemmarna av en skallgångskedja brukar bära. Han låter oss också tjuvtitta in genom fönstret till en tidningens nattredaktion, krypa inpå reportagefotografen som hukar invid bordet på en presskonferens eller kasta en orolig blick på raden av hastigt övergivna trädgårdsstolar. Något har uppenbarligen hänt – eller är det bara i vår egen lättrörliga fantasi som katastrofen lurar? Förmodligen. Zornat snuddar vid alla de visuella signaler som genom samtida fotografi – inte minst förmedlade via massmedia – kommit att bli lika starka arketyper för våldsamma händelser och olyckor som snötäckta bergstoppar eller stormpiskade vågor var för 1800-talets konstnärer. Skillnaden är förstås att vi i vår kultur inte längre delar samma träffsäkra förmåga att läsa och identifiera symboler som förrförra århundradets människor gjorde. I vår tid har alla symbolsystem fallit sönder, och varje bild har därmed kommit att sväva runt i ett tomrum, som gör att de kan laddas med valfri innebörd.

Zornat arbetar som en nutida arkeolog med sina motiv. Han får bilderna att framträda ur pannåns djup med hjälp av små, små rörelser med pensel och palettkniv. Det är ett tålamodsprövande arbete, men också en förutsättning för att hans verk skall få sin säregna täthet och övertygelseförmåga. Mycket av denna effekt har att göra med förmågan att ställa in skärpan på ett område av varseblivningen som snarare utgör skiktet mellan oss och det vi betraktar än objektet för vår blick. I en målning genomför Zornat en impressionistisk men noggrann undersökning av ett fordons regndroppstäckta vindruta. På andra sidan glaset kan vi skönja andra fordon och konturerna av en stadsmiljö, men det viktiga är inte vad vi ser på avstånd utan synliggörandet av hinnan som skiljer oss från världen. Det är detta medium som ytterst avgör hur tolkningen av verkligheten kommer att te sig.

Thomas Zornats måleri fortsätter att röra sig i ett segment av varseblivningen som befinner sig i skarven mellan yttersta detaljtrohet och en ögonblicklig, skissartad avläsning av skeendena omkring oss. Det är en position som inte är helt lätt att inta för en målare, men Zornat går i land med uppgiften i kraft av ett anspråkslöst och rakt formspråk.

Adress: Östermalmsgatan 28