| Att måla naturen tillhör inte direkt det djärvaste en konstnär kan företa sig. Å andra sidan är det svårt att fatta hur någon skulle kunna låta bli. Naturen besitter i sig själv en form- och färgrikedom som tilltalar ögat, men också väcker tanken. Därför är antalet "neutrala" eller realistiska naturbilder i konsthistorien ganska få. Om konsten verkligen är verkligheten speglad genom ett temperament, då är naturen inget annat än råmaterialet i denna process. Och man behöver inte gå så långt som till Caspar David Friedrichs besjälade alptoppar för att hitta konstverk där naturen snarare fungerar som symboler än fysisk verklighet. Kanske beror detta ytterst på att människans relation till naturen än i våra dagar har behållit mycket av den uppriktighet, man frestas att säga skoningslöshet, som den alltid haft. Vi kan således glatt skicka människor till Månen, men ingen av oss överlever en vinternatt i skogen utan speciell utrustning. Thomas Zornats naturmåleri har knappast med överlevnad och kamp mot elementen att göra, men dess utgångspunkt är likväl egenartad.
 Zornat, som privat är fritidsjägare, har valt att måla naturen exakt utifrån den utsikt han har när han sitter på jaktpass i skogsbrynet. Trädstammar, buskage, lite vatten, ängar - motiven upprepas med avsiktlig monotoni. Färgen är mestadels en rödaktig ton av ett slag man kan föreställa sig att ha när man betraktar omgivningen genom vissa optiska instrument. De flesta bilderna är påfallande små, och flera av dem är helt cirkelrunda. Synvinkeln påminner om den man kan få när omvärlden iakttas genom kikarsiktet på en jägares vapen. Det är med andra ord inget monumentalmåleri som Thomas Zornat ägnar sig åt. Hans naturupplevelse är inte den allseende betraktarens, den icke-existerande individen som har en ogrumlad överblick och vars öga ingen enskild detalj undslipper. Zornat söker sig tvärtom in i en mikrosituation där världen omkring honom koncentreras till att bli en av kontrahenterna i en tvåpartsrelation. Vad han egentligen avbildar är därmed inte en objektiv upplevelse av naturen, utan sitt eget förhållande till omgivningen. Naturmåleriet har gått varvet runt, och förvandlats till ett självporträtt. Zornats naturbilder har sina rötter i ett måleri han tidigare arbetat med, ett måleri med betydligt mer abstrakt prägel. I dessa bilder är detaljer i miljön omkring oss bortfiltrerade, och i stället ligger ett abstrakt linjemönster över duken. Ändå är steget inte långt från dem till bilderna av jaktpassen. Går man i visuell närkamp med målningarna ser man att konstnären arbetat sig igenom färgen ungefär på samma sätt som en skogsvandrare banar sig väg genom den täta vegetationen. Landskapet i bilderna har ömsom målats, ömsom skurits fram i ett förlopp som bygger på lika delar uppbyggnad och nedrivande.
Här och var syns planlöst utplacerade fläckar, men dessa är inte resultatet av slarv. Zornats målningar har sin upprinnelse i fotografier från de platser där han suttit på pass med bössan i knät. Fotona har han efter framkallningen kopierat med hjälp av en vanlig xeroxmaskin, och sedan lagts ut på ateljégolvet. Där har de befunnit sig tillräckligt länge för att de till sist skall hamna på duken. Denna metod kan förefalla vara alltför minutiöst genomtänkt. Ändå passar den bra in i intrycket som Zornat önskar förmedla. Jaktperspektivet åtföljs av ett perspektiv som vuxit fram ut det övervägande av konstnärlig "skjutvinkel" som varje dag försiggår i ateljén. När bilderna slutligen växer fram på duken är de inte längre rena naturupplevelser, utan filtrerade genom det handfasta arbete som bedrivs på konstnärens hemmaplan. Thomas Zornat är minst av allt en konstnär som använder konsten som ett sätt att förstärka sin jagkänsla. Ändå är hans till synes objektiva måleri ytterst personligt, för att inte säga intimt. Ingen av bilderna visar en människa i helfigur, även om vi ibland kan skönja konstnärens/jägarens skugga på marken. Men detta är i stort sett obehövligt. Vi förstår ändå att det är var och en av oss som han vill tilltala, om än med lågmälda och väl valda ord. Thomas Zornat arbetar i den ände av måleriet där det är lätt, kanske alltför lätt, att förbigås eftersom såväl formatet som tonläget är relativt måttfullt. Det vore synd om detta skedde, eftersom behovet av just sådana uttryck är större idag än någonsin tidigare.
Adress: Galleri Argo, Östermalmsgatan 28
|
