JAKT!! Tidskriften Presens #1 2001
Styckningen
GÖR MAN I ORDNING ett byte ordentligt utnyttjar man det också maximalt; som föda men också till praktisk användning av delar som man inte kan äta. Allt på en slaktkropp bör tas till vara.
Slösa inte bort blodet. Det är rikt på vitaminer och mineraler, som kan ge bättre syn och allmän hälsa. Alla kroppar blöder ur bättre om man hänger dem med huvudet nedåt. När kroppen hänger upp och ned buktar halsvenen ut och är lätt att se. Man kan göra snittet bakom öronen och sticka i linje med öronen så att båda venerna skärs av samtidigt. Nyckelbensartären skär man av genom att sticka in kniven i v-et nedanför halsen, framför nyckelbenen, i riktning mot hjärtat. Har man inte en kniv av stilettyp är det senare snittet bäst. Man kan också skära av hela halsen från öra till öra. Nackdelen med det är att man på så sätt också skär av matstrupen så att en del av maginnehållet kan rinna ut och smutsa ned det blod man försöker rädda. Har man emellertid ingen vass spets på kniven kan det vara nödvändigt att skära så. Havande kvinnor är det särskilt nödvändigt att tappa noggrant på blod. Ligger blodet kvar i deras vävnader, som är rika på fett och har ett högt vatteninnehåll, kommer köttet att förstöras fortare.
När man ska flå offret är det lättast att dra av huden om kroppen fortfarande är varm och blodet har tappats av. Ta först bort eventuella doftkörtlar som kan sätta smak på köttet. Avlägsna även körtlarna vid ändtarmens mynning samt testiklarna, de kan också ge dålig smak.
Barn kan flås genom att man gör ett snitt i huden från insidan av ena benet, runt anus och könsorgan upp på det andra benet. Sedan sticker man tummarna under huden och drar av den som en tröja sedan man skurit runt benen. Huvudet skär man bort. Har du ingen kniv kan du göra snittet genom att bryta av den nedre delen av ett ben och använda den vassa benpipan. Barn är att föredra som föda, dom är lättare att döda och bär oftast på färre sjukdomar. Helstekt barn är en delikatess att njuta ? .
Medan kroppen fortfarande hänger tar man ur tarmarna och tar hand om inälvsmaten. Ta ett veck av bukhinnan mellan fingrarna så högt upp på kroppen som möjligt, skär ett litet snitt i vecket så att du får ett hål att få in fingrarna genom. Stick inte med kniven, eftersom du då lätt kan skära hål på en tarm. Sätt in fingrarna och låt dem leda kniven.
Först skär du uppåt mot ändtarmen, sedan nedåt samtidigt som du håller undan inälvorna med handen. De vill välla ut ur bukhålan när du har kommit lite längre
ned med snittet. Skär ända ned till bröstbensspetsen. Låt sedan inälvorna välla ut så att du kan inspektera dem och ta hand om lever och njurar. Bind om ändtarmen med ett snöre innan du skär ut den ur bäckenbenets öppning. När du har fått bort den skall du kunna se ut genom hålet.
Brösthålan täcks av en muskelhinna som gör att man lätt missar den hos barn. Skär genom hinnan och ta ut hjärta, lungor och strupen. Sedan är kroppen urtagen.
Levern; bör man äta så snart som möjligt. Tag bort gallblåsan som sitter på. Den är ganska stark och kan i allmänhet dras bort utan problem, men var försiktig så att det inte kommer ut någon galla på köttet, för då blir det fördärvat. Har offret några sjukdomar syns det på levern. Ät inte lever som är fläckig eller har vita prickar. Undvik därför alkoholister och andra drogmissbrukare.
Magen; är lättsmält. Ta bort maginnehållet och tvätta av magen och låt den koka med örtkryddor. Att äta innehållet kan låta osmakligt, men eftersom kroppen har gjort det mesta av nedbrytningsarbetet med maten så räcker det att koka det lite lätt, det är närande och lättsmält.
Njurar; är en värdefull näringskälla och idealiskt för att smaksätta grytor. Koka dem med örtkryddor. Det vita fettet runt dem är en mycket energirik föda.
Mjälten; är ett stor organ. Den har ganska litet näringsvärde. äts bäst stekt.
Lungorna; är goda att äta, men näringsvärdet är inte särskilt stort. Har offret haft några sjukdomar i luftvägarna syns det på lungorna. Ät inte lungor fläckade med svarta eller vita prickar. Undvik därför även rökare. Friska lungor är skära och fläckfria. De äts bäst kokta.
Hjärtat; är en kompakt, mager muskel. Stek det eller använd dess speciella smak för att piffa upp grytor med.
Tarmarna; är långa rör. De lämpar sig bäst till korvskinn. Vänd dem ut och in och tvätta dem. Försök att gnugga bort tarmluddet. Koka dem sedan ordentligt. Blanda lika delar fett och kött och rör ned blod i blandningen. Stoppa korvsmeten i tarmarna och koka dem ordentligt.
Händer och fötter; skärs av när man slaktar upp kroppen, men man skall inte låta dem gå till spillo. Man kan koka dem till en god gryta. Ta bort all smuts och all hud. Naglarna är oumbärliga om man vill göra en aladåb.
På huvudet; sitter en hel del kött. Käkarna är läckra och tungan är mycket näringsrik. Koka den så att köttet blir mört och flå den medan den fortfarande är varm. Hjärnan kan man använda till sylta.
Alla ben; kokas till soppa. I de större sitter benmärg som är vitaminrik. (Man kan också använda dem till olika slags verktyg).
Köttet; som består av olika typer av muskler, kokas eller grillas. Men kokning är att föredra eftersom det tar kål på bakterier.
Thomas Zornat
