|
Jaktminnen med starka rödpunktsikten
Galleri Argo, Stockholm: Thomas Zornat
(t o m 24/2)
"Torkåsen 8", 30 cm i diameter.
Vad avbildar måleriet? Verkligheten eller hur vi ser den? Svaret är förstås: ingendera. Måleriet avbildar först och främst sig själv - om det är ett måleri värt namnet. Varje god målning upprättar sitt egenliv; ofta sker det i spänningsförhållandet till motivet, verkligheten och seendet. Men målningen som objekt måste ha en självständighet.
Inför Thomas Zornats utställning på Galleri Argo blir man påmind om måleriets egenvärde, just för att motiven är så påtagliga, för att inte säga påtalade. Sjutton små röda målningar - och en gåtfullt grön - visar alla olika platser i skogen under en jakt, med titlar i form av precist angivna jaktpass. Ett jaktminne nedskrivet på en A4 och berättat av en medjägare till Zornat - konstnären är också själv jägare - gör jakthänvisningen än mer framträdande, som om målningarna bara vore påminnelser om verkligheten före dem.
Att vissa av dem också är runda, som sedda ur ett så kallat rödpunktsikte, gör att man kunde uppfatta måleriet som sekundärt till förmån för anekdoten.
Men styrkan med detta måleri är att stödet det tar i jakten blir mer och mer indirekt, mer och mer metaforiskt ju mer man betraktar det. Landskapsutsnitten har bildsköna kvaliteter i sig själva. Inga villebråd syns och målningarna bryter sig alltmer loss från referensen. Landskapen liksom svävar ut i kontemplerad natur, kanske också i själstillstånd, drömskt vemod.
Jag tänker plötsligt på Per Ektröms solnedgångar, världen insvept i skymning, träd och växtlighet underordnade ljus och färg. Och närgranskningen av målningarna - de kräver det genom sin litenhet - visar omsorgen om hantverket; den måleriska skriften blir fascinerande och inte så litet underfundig i sig själv. Men jaktmetaforen är viktig, inte bara som konstnärens utgångspunkt.
För här handlar det om att allt måleri på sätt och vis är jakt - blicken och handen som försöker fånga sitt byte: verklighet, motiv, känsla, tankekonstruktion. Och bytet är alltid motspänstigt - det beter sig aldrig som man väntar sig utan alltid på sitt eget sätt; ibland flyr det helt och hållet undan och lämnar kvar spår av något annat.
Thomas Zornat har tidigare arbetat med kamouflagefärger i sitt måleri. Som avgångselev på Valand i Göteborg visade han för några år sedan en stor duk målad i grönt kamouflagemönster. Måleriet fungerade då som nu både omedelbart och metaforiskt; Zornat lyckades säga någonting mycket grundläggande om måleriets förhållande till döljande, illusoriskhet, anonymitet - och praktiskt syfte. Och det är förvisso tänkvärt att vår civilisations allra äldsta målningar - som de i Lascauxgrottorna - är metaforiska jakter, villebråd frambesvurna med hjälp av magiska bilder.
Så är måleriet till sist inte bara seendets manifestation utan överlevnadens och bemäktigandets.
Sällan har detta faktum presenterats mer subtilt än här.
Carl-Johan Malmberg |
